Författare: Christine Nöstlinger
Illustratör: Maria Thore
Originalspråk: tyska
Översättare: Karin Nyman
År: 2003 (originalet från 1975)
Sidor: 183
Typ av bok: kapitelbok Hcf
Fru Bartolotti köper ständigt saker på postorder och blir därför inte så förvånad när brevbäraren kommer med ett jättepaket till henne. Hon kan inte riktigt minnas vad hon har beställt, men det är knappast första gången det händer. Hon är dock fortfarande mäkta förvånad när hon öppnar paketet och det visar sig innehålla en pojke i en gigantisk konservburk! Han berättar att han heter Konrad och är fabrikstillverkad och det visar sig att han är ett perfekt exemplar: väluppfostrad och intelligent.
Fru Bartolotti har ingen erfarenhet av barn och bor själv sedan herr Bartolotti flyttade dit pepparn växer. Hon träffar apotekaren Egon två kvällar i veckan och när han få se Konrad tar han genast sig an fadersrollen, vilket Fru Bartolotti är lagom road av. De har alls inte samma synsätt när det kommer till leverne och speciellt inte när det kommer till barnuppfostran.
Jag tycker att boken började riktigt bra och roligt och jag fick höga förväntningar om att denna klassiker skulle hålla än idag. Det visade sig dock bli en ganska seg och långrandig historia innan det ganska spännande slutet. Jag tror att mycket av problemet ligger i översättningen från tyskan samt den långrandiga upprepande berättarstilen hos författaren, vilket blev extra tydligt vid högläsning. Det måste, till exempel, vara en översättningsmiss som gör att samtliga karaktärer ständigt skriker sina repliker till varandra.
Denna känns lite som en klassiker, men jag anser att tiden har haft sin gång och den nu mer roar vuxna mer än barn. Jag kan dock ha fel och det vore kul att höra om någon har högläst den eller läst den tillsammans med barn.
